Några siffror…
Du som läser det här har kanske hört mig ondgöra mig över kopieringsskydd, men saknat en förklaring till varför jag t.ex. avråder från att köpa kopieringsskyddad musik. En händelse som utspelade sig under gårdagen aktualiserade det hela och är ett bra exempel på vari problemet egentligen ligger.
Numera har de flesta DVD-spelare hemma, men känner ni också till att det numera finns en ny sorts film-skivor som ska ge bild i bio-kvalitet hemma i soffan? Om man också köper en ny TV, vill säga. De nya skivorna är så klart kopieringsskyddade och meningen är att man bara ska kunna spela upp dem i godkända apparater. Det finns en organisation som har till uppgift att välja ut vilka apparater som är godkända och “välsigna” dessa genom att ge tillverkaren av apparaten en hemlig kod som göms djupt in i något chip nånstans i apparaten och därmed “aktiverar” den. Om man skulle bygga en maskin som kopierar filmer eller som lägger upp dem på nätet för allmän beskådan så skulle man naturligtvis få avslag och maskinen skulle då inte fungera.
Men riktigt så blev det inte. En sådan är hemlig välsignelse-kod kom nämligen på avvägar. Så här ser den ut:
09F9 1102 9D74 E35B D841 56C5 6356 88C0
Med hjälp av ovanstående kod kan man alltså läsa de nya högupplösta filmskivorna, fastän man inte blivit godkänd av kontrollorganet. Man kan använda den för att bara spela upp filmen på datorskärmen och i högtalarna. Men man kan också använda den för att sprida kopior av filmen på internet. Eller för att göra sin egen samlings-DVD men tidernas roligaste filmklipp (enligt en själv!) som man bär runt på och plågar sina vänner med.
Så, vad var det då som hände igår? Jo, ovanstående kod har varit på drift på nätet ett tag och är ganska väl spridd. Den har nämnts på bloggar och webbsidor här och var, tillräckligt mycket för att man ska kunna konstatera att den inte är någon hemlighet längre. Men nu, efter några månader, får bloggsökmotorn Digg ett brev där de beordras att ta bort alla länkar till blogginlägg som innehåller koden. De gör som de blev tillsagda, men efter en dag fylld av kraftiga protester från deras användare ber de om ursäkt och slutar att censurera sifforna. De riskerar nu istället rättsliga påföljder och skadeståndsskyldighet p.g.a. något som närmast kan beskrivas som medhjälp till upphovsrättsbrott.
Upperbarligen är det något som är fel här. Att tro att man kan censurera bort den här koden från planetens yta är ungefär lika befängt som att tro att man kan stoppa en invaderande myrsvärm med hjälp av en pincett, samtidigt som åsynen av pincetten får myrorna att föröka sig i en rasande takt.
Det finns många fler exempel på liknande koder som det gjorts försök att stoppa. Vetenskapliga artiklar skrivna av erkända forskare har stoppats för att de beskrivit svagheter i olika kopieringsskydd. En person har fått med FBI att göra efter att ha hållit en föreläsning om svagheter i Adobes e-bok-standard. Listan kan nog göras lång. Det viktiga är inte de olika koderna och beskrivningarna i sig eller hur stor del av hoten som hade verklig juridisk grund, utan det faktum att yttrandefriheten i praktiken får stå tillbaka i kampen mot piratkopieringen, fastän det är uppenbart att den kampen inte kan vinnas på det här sättet. Det skulle krävas en enorm kontrollapparat med makt att direkt slå ner på varje icke godkänt yttrande på nätet för att lyckas med något sådant. Ja, Stasi skulle ha varit gröna av avund, men det är uppenbart att vi inte bör bygga ett sådant system, oavsett om vi lämnar över nycklarna till den amerikanska filmindustrin eller till några statliga myndigheter. Risken att det missbrukades skulle vara alldeles för stort och uppvägs naturligtvis inte av värdet av absolut kontroll över kopieringen av upphovsrättsskyddat material.
Brevet från filmindustrin till Digg gör nog varken till eller från när det gäller piratkopieringen av filmer, och det är knappast ett större hot mot yttrandefriheten heller, men den här och liknande historier är fina exempel på det grundläggande felet i sammanhanget, nämligen att en industri med hjälp av lobbying har skaffat sig ett lagutrymme som de inte borde ha och som ger dem möjlighet att ställa till med stora skador utan att åstadkomma något relevant.
Underhållningsindustrin kommer antagligen att fortsätta att förfina sina kopierinsskydd och kanske hittar de till slut ett som är tillräckligt bra, men fram tills dess finns det viktigare värden att bevara än illusionen av att skydden redan idag är perfekta.
Och jag köper hellre min musik och mina filmer av någon sin inte försöker begränsa min och andras yttrandefrihet.